Idag skulle jag egentligen med Julia till stallet, men fick reda på att vi ska kika på lägenhet idag kl sju!
Så tråkigt, ville så gärna se dom små bebisarna som kommti. Både Makeba och Pride har fölat.
Men iallfall, solat gärnet hela dagen i skolan och slappat gärnet med k

Med min älskling. Är himlans trött efter en hel arbetsdag så just nu har vi varvat ner med VD och godis.

Vaknade upp med hjärtat brevid, och allt kändes bra.
Jobbar imorgon, men tog en plugg-dag idag.
Hänt mycket på senaste tiden, men just nu ser jag framåt.
Vill tacka för alla som står brevid och stöttar, trots att jag ibland kan försöka trycka bort er.
Ni vet vilka ni är, och ni betyder guld för mig, glöm aldrig det!

Vissa har frågat varför jag inte har husdjur, och det är ju för att jag är allergisk. Men jag har haft två katter som liten, och här får ni veta en liten del ni kanske aldrig hört!

När jag och min syster Nadja var små tjatade vi som galningar över att få en katt, och tillslut fick vi två sötnosar hem till oss. Två helt vanliga bondkatter, Gullan och Pelle. Dessa katter hade så himla speciella personligeheter, så ni kan inte ana.
Gullan, var min katt. Hon var en trefärgad hona och var världens goaste, när hon ville såklart.
Hon älskade att vara ute, och var ofta borta nån kväll i veckan och kom tillbaka på morgonen. Men det var en gång, då hon inte kom hem. Gullan var borta i sex dagar, och vi letade överallt och satte lappar i varenda butik. En morgon så kom hon hem, helt blodig och smutsig i hela ansiktet och vi åkte till vetrinären. 
Dom sa att hon troligen hade blivit sparkad utav någon, och hennes ena öga gick inte rädda. Hon hade redan förlorat synen på ena sidan, men hon hade stora chanser att kunna fortsätta leva. 
Hon anpassade sig, men det var riktigt sorgligt att se. Självklart blev hon mycket mer rädd och skygg, men tillslut blev hon som vanligt. Det märktes nästan inte att hon var halvblind.
Pelle var min systers katt, och han var den tjockaste katten som finns, med världens största hjärta. Han var tvåfärgad, orange och vit.
Han var aldrig surig, och på moronen om han inte fick sin mat kom han och bet en i näsan, öronen eller tårna. Pelle hade sin plats i en utav fotöljerna hemma, där han oftast låg när han inte var ute. Många gånger kom han in med lortiga tassar och oljefläckar i ansiktet, och det var bara för att han älskade att vara inne i stillastående bilar. Självklart brukade vi säga att han var där och 'meckade' med grannarnas bilar.
Dessa två följde oss till skolan på morgonen, och när vi kom hem satt dom på balkongsräcket och sprang och mötte oss. Jag älskade dessa katter så himla mycket!!
Men jag blev allergisk, låg med hosta och kliade isönder hela kroppen. Vi kunde helt enkelt inte ha kvar dem. 
Vi sålde dem till ett katthem (Man betalar 1200:- för varje katt, så dom får det bra), och efter bara 3 veckor där blev dom adopterade. Jag vet inte vart.. och vi hörde aldrig något mer om dem.
Saknar dessa katter varje dag, och det har redan gått sju år! Helt galet..

When I was little I loved to play hide and seek.
Today it was to my advantage.
But I'm tired of searching, so now it's your turn.

Jag gör hål i ALLA mina byxor.
Har för tillfället inte ett enda jäkla par som inte har hål, så himla irriterande.
Blir galen på byxor, längtar till sommaren så man kan gå i shorts!